Vägval folkpartiet

Igår presenterade folkpartiets valanalysgrupp sitt arbete samtidigt som åklagaren meddelade att åtal väcks mot de personer som misstänks vara inblandade i dataintrången mot SAPNET. Lite av ödets ironi kan tyckas att dessa två meddlenaden ska komma på samma dag. Folkpartiet verkar iaf ha lärt sig av sin läxa och skriver tämligen självransakande om dataintrången i valanalysen. Man talar nu också om socialliberalism igen vilket bådar gott inför framtiden. Det var just en av partiets socialliberala företrädare i partisekreterare Erik Ullenhag som presenterade rapporten.

Den socialliberala betoningen är viktig för att återupprätta fötroendet för partiet nu. För många högerkrafter som Johan Jakobsson, Mauricio Rojas och Johan Pehrsson har fått härja i partiet och tagit det bort från de grundvärderingar det under Bengt Westerbergs ledarskap så hårt kämpade för. Valanalysgruppen kommer också fram till slutsatsen att denna uppgörelse med "snällismen" som Johan Jakobsson kallade det har splittrat partiet i två läger.

Nu verkar det ändå som om den socialliberala delen av partiet återtar kontrollen över partiet. Utnämningen av Erik Ullenhag till partisekreterare, Birgitta Ohlsson till utrikespolitisk talesman och dessutom Liberala Ungdomsförbundets förväntade kongressbeslut att välja Frida Johansson-Metso till ordförande nu till helgen borgar för att partiet är på väg tillbaka till sina rötter efter en ideologisk felnavigering ledd av Johan Jakobsson.

Frågan som DN ställer sig på ledarplats är om Lars Leeijonborg kan sitta kvar som partiledare. DN menar att en navigering tillbaka mot den vänstra delen av mittenfåran blir svår att göra med Lars Leijonborg som partiledare då han så starkt är förknippad med "uppgörelsen med snällismen". Frågan är motiverad men jag tror ändå att Lars kan sitta kvar trots att partiet hittar den socialliberala farleden igen. Många av de företrädare för det hårdare folkpartiet var om ens medlemmar (läs: Mauricio Rojas) så inte särskilt gamla i partioganisationen. Leijonborg däremot har rötter i 70-talets folkparti och har varit gruppledare i riksdagen under Bengt Westerbergs tid som partiledare, dessutom var det han som ville hålla dörren öppen för en regering med socialdemokraterna efter borgarnas valförlust 94 så nog borde Leijonborg egentligen vilja företräda ett snällt folkparti. Och just det Johan Jakobsson, vad är det för fel på att vara snäll?